Psykoterapi– allmänt

Psykoterapi är behandling av erfarenhetsbetingade psykiska problem. Det kan handla om stödjande och/eller bearbetande behandling.

Stödjande psykoterapi

Huvudsakligen stödjande psykoterapi handlar om att hitta och upprätthålla optimala förhållningssätt till svåra livsbelägenheter som ingen kan ändra.

Bearbetande psykoterapi

Huvudsakligen bearbetande psykoterapi handlar om att frigöra sig från reaktionsmönster som påverkar arbetskapacitet och relationer negativt. Mönstren, som ofta har inslag av ångest och depression, har normalt uppstått under uppväxten eller under andra beroendeförhållanden. Beroendet har inneburit att vår anpassning mer betingats av andra omständigheter än av oss som personer. Den sortens anpassning känns förr eller senare som ett förtryck. Vi får ett behov av att frigöra oss och hitta det vi kallar "jag själv" (se artikel om självkännedom för närmare beskrivning).

Inledningsvis är psykoterapi därför normalt analyserande och avskalande för att i en senare fas blir uppbyggande eller självförverkligande.

Bearbetande psykoterapi har inte nödvändigtvis det här övergripande innehållet. Det kan också vara fråga om mer välavgränsade problem som till exempel att rida ut en kris, avbetinga en enskild ovana, komma till rätta med en avgränsad skräck (till exempel hissfobi) eller dylikt.

Psykoterapi kan försiggå individuellt, i par, familj eller grupp.