Självkännedom
Ju större vår självkännedom är desto mer är vi ett med oss själva och desto mer kännetecknas vi av närvaro, lugn och självklarhet.
Tecknen på att vi inte är ett med oss själva är många. Ett är att vi inte styr oss själva. Istället för att lita på oss själva, låter vi oss drivas av omständigheterna, andra, behov, fixa idéer, känslor och dylikt. Eller också slår vi över i uppblåsthet och ersätter självtilliten med maktfullkomlighet i olika former.
Bakgrunden
Bakgrunden är känsloladdade minnesbilder. Bilderna som sådana är vi mer eller mindre omedvetna om. Det är känsloladdningarna som präglar oss och övertar oss återkommande eller mer stadigvarande. Det är ofta fråga om leda, otillräcklighet, ensamhet, tomhet, vanmakt, skam, skuld, ursinne, skräck och liknande. De kan ha sådan intensitet att de väcker ångest och får oss att slå över i depressiva locket-på-lägen eller i förvirring och kaos. I släptåg kommer stress och relationsproblem.
Omedvetenheten om bakgrunden gör att vi känner oss hjälplösa och kan frestas fly från plågan. När vi på det sättet inte tar ansvar riskerar vi att dra på oss ytterligare ångest, skam, skuld etc och alltmer förlora kontakten med oss själva.
Läget kan som väl är användas som avstamp för självreflektion som i sin tur ger självkännedom. Symtom, vardagskonflikter, efterhängsna minnen, drömmar och andra upplevelser som fångar vår uppmärksamhet används då som ingångar till bakomliggande, mer omedvetna upplevelseskikt. Allteftersom upplevelseskikten – fördolda minnen och föreställningar – blir medvetna, kan de bearbetas, förändras och lagras i former som inte ger problem.
Ingen kan förändra någon annan än sig själv
Processen måste utföras av var och en själv – ingen kan förändra någon annan än sig själv. Men vi kan ta hjälp av någon form av spegel och/eller vägledare. Vi kan läsa oss till mycket och spegla oss i egna uttryck genom att skriva dagbok, måla, musicera, umgås etc. Eller vi kan gå till en terapeut. Då finns en dialog som underlättar processen men den kan potentieras ytterligare av att kombineras med till exempel rollspel, visualisering (se separat artikel) och andra mindre verbala metoder.
Självkännedom genom konfrontation
Självkännedom uppnår vi alltså genom att konfrontera oss med vår upplevelsevärld, se och bearbeta sådant som fått oss att fjärma oss från oss själva – ytterst från den sårbarhet som vi har som liv. Vi lär oss under gång att använda oss av upplevelserna för att skapa det liv vi vill ha.
Att kunna hantera upplevelser är viktigt för självtilliten men också för varandet i stort. Vi kan inte nå annat och andra och den så kallade verkligheten annat än via våra upplevelser. Vi är primärt och ofrånkomligen upplevare.