KAN INTE!

Vissa barn kan med rätta fråga varför de blev satta till världen. I varje fall blir de inte välkomnade och respekterade för vad de är. Istället blir de tubbade, pressade och plågade att forma till sig efter andras behov och godtycke.

Vanligtvis blir det inte bättre med åren. Också vuxna kan se sig om i sin tillvaro och fråga sig vad som är meningen med existensen egentligen. Det känns sant som det sägs, att livet är ett lidande.

  • Det är bara att uthärda. Eller dö eller bli galen.
  • Du är ett offer då? Hänvisad till att stå ut eller dö eller bli galen?
  • Offer, vet jag inte. Det är som det är.
  • Och vem bestämmer det?
  • Sån är verkligheten!
  • Är den så entydig? Det låter som om du förbannar hur du har det och då måste du väl ha en föreställning om att det finns alternativ.
  • För andra, inte för mig!
  • Vem eller vad är det som gör ett undantag för dig?
  • Skräcken är värst. Jag kan inte sova för jag är rädd att drömma och jag kan inte äta för jag är rädd att bli förgiftad och jag kan inte gå ut för jag är rädd att det ska hända något. Tänk om jag kunde få lugn!
  • ”Få” säger du. Vem eller vad ger dig det?
  • Ja, inte är det jag. Jag kan inte.
Offer

I det där läget lämnar vi över oss till annat och andra, till turen/oturen, ödet, omständigheterna eller vad det nu är vi tror på. Vi tar med andra ord inte ansvar för oss och våra upplevelser utan gör oss till offer för än det ena, än det andra.

Bakgrunden är budskap som vi tagit emot: du är i vägen, till besvär, klarar ingenting, långsam, klängig, klåig, far som en tok, frågvis, dum, klantig, slarvig…

Det var ingen hejd på omdömena, vi var skottavlor och slagpåsar.

  • Du blev pådyvlad en roll och hade inget att sätta emot. Du var bara ett oerfaret och behövande barn och livet hängde på att du föll andra på läpp?
  • Jag fick anpassa mig. Brorsan blev rebell men jag vet inte om han är så mycket lyckligare.
  • Hursomhelst är ni vuxna nu och har erfarenheter och oberoende. Vad vill och kan du göra i det läget?
  • Inget, det är för sent.
  • Nu gör du dig till offer igen.
Befrielsen i tvånget

Att gå in i offerrollen kan ge oss illusionen av trygghet ”här har jag inget att förlora, botten är botten, här är det tryggt”.

Det kan bli ett tvång att söka upp den tryggheten. Så fort något positivt händer omvandlar vi det och gör oss till offer på nytt. Några exempel:

  • Han sa att han tyckte om mig för han skulle väl vara snäll.
  • Det var bara tur att jag klarade provet.
  • Visst, det var en framgång men hur länge varar den?!
  • Det var du som gjorde mig lugn, det är inget jag klarar själv!
  • Att hamna tillbaka i barndomen så här, det är ju sjukt, sinnessjukt.

Fortsätt gärna uppräkningen!

  • Skapad

Adress

Drottninggatan 12
753 10 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © 2019 Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Webbplatsen är skapad av: www.formfranska.com