Hållpunkter

Den – det var en gasmätare lärde hon sig senare – var blickfånget från ryggläget, en och densamma alltid. Det fanns andra sinnesintryck men inga föreställningar, inga ord, bara tystnaden som avbröts av höga, hårda röster som förintade allt utom gasmätaren. Den var alltid där, alltid sig lik. Precis som lugnet som återkom.

Upplevelsen hade dykt upp hos min sageskvinna av och till genom livet. Hon tyckte att den kändes som ett minne – "från spädbarnstiden i så fall".
Det var fullt möjligt, tänkte jag. I varje fall stämde upplevelsen med vår vana att söka hållpunkter eller förtöjningar i tillvaron. I klarsynta ögonblick kan vi känna oss utkastade där och sväva som över en avgrund, ensamma utan fotfäste och handtag.

Det känns ångestfyllt. Självklart söker vi hållpunkter, gasmätare eller annat tillgängligt.

Tre sfärer

Den där lilla i ryggläget har förnimmelser men min sageskvinna stryker under att det inte finns några föreställningar och referensramar. Sådant utvecklas successivt allteftersom vi interagerar med människor som redan utvecklat föreställningar och som planterar in dem i oss som små. Hur det sker betyder mycket för vilka hållpunkter vi utvecklar i livet.

Reflekterar vi över spädbarnsminnet i vårt vuxenperspektiv kan vi urskilja åtminstone tre sfärer som påverkas:

  1. det yttre som representeras av gasmätaren och rösterna
  2. kroppen som representeras av känslor som förintelse och lugn
  3. det bortomkroppsliga som representeras av seendet/medvetandet som sådant och som saknar massa och kontur

Hos det lilla barnet finns alltså minst tre olika sfärer som kan kultiveras och utvecklas. Mer eller mindre funktionella hållpunkter kan utkristalliseras i alla tre.

Identiteten

Mycket händer normalt i de två första sfärerna där allt tar form. Formerna skiftar, drar till sig uppmärksamheten, behöver kommenteras och hanteras. Mängden potentiella hållpunkter är till synes oändlig.

Men i all föränderlighet finns hos var och en av oss upplevelsen att vara en och densamma alltid. Den hör till den tredje sfären. Den går inte att fånga in i en beskrivbar form, den är undflyende men ändå en oavvislig upplevelse.

Eftersom den inte har massa och kontur, finns inga förlopp att följa där, inga enheter att hantera. Därför är det lätt hänt att identitetsupplevelsen inte uppmärksammas, inte blir någon hållpunkt.

Det som gör oss lika överflyglas med andra ord av alla olikheterna i de två första sfärerna.

Kroppsfixering

Som barn får många av oss just den erfarenheten att vi inte respekteras som identiteter, som jämbördiga. Tyngdpunkten ligger istället i det yttre, på kroppen inte minst. Vad vi har i form av utseende och andra medaljer blir hållpunkter. Vad vi är blir akterseglat.

Det har sitt pris. Vi blir stressade av allt vi ska bli, ha, tillhöra och göra, av allt som rör apparition, ägodelar, medlemskap, –ismer och intressen etc.

Mycket gott kan komma ut av det.

Konsekvenser

Men somliga blir ohjälpligt efter i den här konkurrensandan och fixerar sig vid diskutabla hållpunkter som spänningen i övergrepp av olika slag eller vid missbruk och fördomsfullhet. Kanske med sammanbrott och psykvård eller kriminalvård som följd.

I bästa fall blir det en nödvändig passage till besinning och tillnyktring, som gör att vi vänder blicken mot vårt kölvatten och hittar tillbaka till oss själva. Till identiteten, som är den viktigaste hållpunkten i tillvaron.

  • Skapad

Postadress

Gnejsvägen 18 D
752 42 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Webbplatsen är skapad av: www.formfranska.com