• Hem
  • Blog
  • Misstro är stressens moder

Misstro är stressens moder

Jag fick en fråga och tystnade för att tänka efter. Det kom ett tjut i luren: "VAD ÄR DET NU DÅ! VAR DET FEL!?"

Vi hade pratat om misstro. Jag tog tillfället i akt och sa: "Det är precis det här jag menar. Jag tystnar för att tänka efter och det utlöser katastrofpådrag hos dig. Du gör allt till något katastrofalt! Det var likadant när grannen tyckte att det var varmt i ditt kök. Du tog det som ett påhopp och började skrika om att hon jämt kritiserade dig!"

Ingen kritik och inga andra faror behövde finnas, för henne fanns de ändå alltid. Det räckte med hennes misstro, den gjorde henne evigt utsatt.

Överkrav

Hon var en drunknande oavsett allt. Det var "stressen", hon hade inget att säga till om. Hon var chanslös. Ständigt trött.

Dammsugaren gick för jämnan, hon jagade synlig och osynlig smuts, desinficerade handtag, bevakade egen och andras hygien, var noga med skogräns, inga gångkläder fick nudda sängarna, allt skulle göras på hennes sätt, alternativ fanns inte. Regler och rengöringsflaskor var legio liksom katastrofhoten. Och till allt det här kom träning ett par timmar om dagen för att hålla vikten, protokoll över kaloriintag, inköp, tvätt och matlagning och försörjningsarbete. Och så sonen och andra hinder!

För henne var kravnivån en fråga om måsten, inget hon rådde över. Hon la ut det på andra. Utan att fråga dem "visste" hon att hon aldrig var god nog i deras ögon. Hon såg inte hur hon med den misstron stressade upp sig själv.

Överkänslighet

Det hände att hon hade lugna stunder och till synes var sig själv, närvarande, avspänd, företagsam, varken rådlös eller inkompetent. Hon kunde ta initiativ som till exempel att bjuda några grannar på middag en nyårsafton.

Men det behövdes inte mer än att dagen infann sig för att överkänsligheten skulle ta över. När en degbit inte lydde mosade hon den våldsamt mot diskbänken och slängde den i soppåsen. En kniv som inte skar perfekt stötte hon så hårt i botten på en aluminiumform att den fick djupa jack – "min bästa form!" Gråt och förtvivlan.

Det var ändå småsaker jämfört med när hon slängde sig själv i väggen och skrek ut vilket missfoster hon var. Hur f-n hade hon kunnat tro sig om att ordna en nyårsmiddag?!

Hon var snabb att dra undan marken under egna fötter och lika snabb att gå till storms mot sin odugliga omvärld. Hon var än som ett översiggivet småbarn, än som en förgörande svetslåga.

Hon märkte inte hur hon höll på. Orden som forsade ur henne sa att det inte var hon som höll på, det var omvärlden som än fick upp henne på barrikaderna, än körde ner henne i helvetet. Hon var helt ensam, allt hängde på henne, hon hade inget stöd, ingen att lita på.

Hon kämpade för sin överlevnad, krigade och klagade, hade en sagolik kraft, skrek och svor att hon inte skulle låta sig luras, inte "tro nåt". Hon målade upp hur förnedrad och utskämd hon var och pressad av alla befintliga och obefintliga missöden. Hon slet som ett djur.

Om det någon gång kröntes med framgång, tillskrevs det turen, det var inget att lita på, inget hon hade del i. Det skulle bara bli värre...

Dödgrävare

Misstron gjorde henne till dödgrävare, hon grävde sin egen grav.

Att hon inte förmådde tro på något gott för egen räkning, gjorde att hon aldrig ifrågasatte misstron. Hon frågade inte efter vad som drev den. Hon kom på det sättet aldrig åt skräcken som ingjutit och upprätthöll misstron i henne. Hon kom aldrig åt det oförstörda liv hon var bortom alla erfarenheter som präglat henne med skräck och misstro.

Hon blev ett offer för sin livshistoria. Hon identifierade sig med de former som den gett henne och frågade inte efter vem hon var bortom de erfarenheterna. Vem eller vad hade tagit emot erfarenheterna? Vilka alternativ fanns bortom dem?

Misstron gjorde henne förvissad om att det var lönlöst att ställa frågor, den visste bäst, den var "realist".

  • Skapad

Postadress

Gnejsvägen 18 D
752 42 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Webbplatsen är skapad av: www.formfranska.com