Fråga vidare

Vetenskapen har många förtjänster, till exempel principen att alltid fråga vidare, att ha hållningen att varje fenomen är mer än sin yta.

Vi behöver ha det förhållningssätt bland annat när det gäller våra karaktärsdrag. Men när de beskrivs eller ifrågasätts går vi ofta i försvar.

Säg att vi frågar en medmänniska vad det är som gör att hen så ofta säger nej. Blir inte svaret lätt då ett affektladdat: "Vaddå, har jag inte rätt att säga nej när jag vill?!!"

Det är som om vi identifierar oss med vårt beteendemönster och känner oss angripna som personer när något som vi har ifrågasätts.

Vi blandar ihop det som skapas av erfarenheterna med den/det som erfar. Det skapade – vår karaktär eller vårt "jag" – kan vi beskriva och bedöma och förändra. Det vi inte kan förändra är det liv vi är, det kan varken ringas in, beskrivas eller bedömas och förändras. På den punkten är vi alla lika.

Fristaden

Som liv – eller närvaro – har vi därför en fristad. Utifrån den positionen kan vi hålla oss öppna och fråga vidare:

  • Om du upplever mig som negativistisk, ge mig ett exempel så att jag förstår vad du syftar på.
  • Du säger ofta nej till att hänga med ut, som i förrgår...
  • Jag känner mig obekväm bland folk, önskar att jag var mer frimodig.
  • Det låter som om du har lösningen. Du har en vision av dig som frimodig och då kan du väl använda den som hävstång, leva dig in i den ofta...

För vår inre syn kan vi se oss själva i olika tappningar, vi kan se alla våra "jag" eller jag-tillstånd. Och vi kan använda det vi ser till att göra de förändringar vi vill.

Psykoterapi

Ett annat exempel:

  • Det berör mig inte när mamma skäller och kallar mig lat.
  • Är det bara dött inombords?
  • Det kan man säga.
  • Var kvar i den döden och gå bakåt i livet och se efter när och var du känt dig död på det där sättet... Ta tid på dig och se om du kan komma tillbaka till det första tillfället då du slocknade.
  • När du säger slocknade kommer bara gråt... och hur jag tog skydd i sängen men sen lärde mig bita ihop och inte bry mig...

Minnesbilder från långt tillbaka kan komma upp och ge oss samma känsla av utsatthet som vi hade där och då och som vi var tvungna att bita ihop om. Det fanns ingen förstående mottagare. Vi kunde lika gärna inte finnas. Det lagrades som ett mantra i minnena som sedan kom att påverka oss mer eller mindre omedvetet.

  • Håll kvar minnet för din inre syn och se ditt lilla utlämnade jag där i sängen! Kan du – som du är här och nu – vara den där tillflykten som du saknade då?
  • Jag vill ta upp den där ungen i famnen... Det blev lugnt och skönt i kroppen, jag är både den och jag här och nu och vi hör ihop...

Att fråga vidare kan vara psykoterapi.

 

  • Skapad

Postadress

Gnejsvägen 18 D
752 42 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Webbplatsen är skapad av: www.formfranska.com