• Hem
  • Blog
  • Angrepp är bästa försvar

Angrepp är bästa försvar

Allt kan ses i olika infallsvinklar. Blir vi snästa behöver det inte vara ett angrepp. Det kan ju bara vara uttryck för ett dåligt humör som vi inte framkallat men kommit i vägen för. Det kanske kan mildras av en vänlig fråga:

  • Är du stressad?
  • ÄN SEN DÅ!!
  • Men säg vad det är så får vi reda ut det.
  • Det har aldrig gått att reda ut nåt med dig!
  • Är det så du upplever mig?
  • Upplever! Du är sån!
  • Desto angelägnare att prata om det. Vad syftar du på?
  • Titta bara nu hur du håller på och försöker snärja mig!

Att fråga var inte rätt väg, det tolkades som snärjning. Att inte säga något alls hade kanske varit bättre förutom att frågan då gnagt inombords.

Fel hur jag än gör

Det blir lätt fel hur vi än gör. Angripare har sina skäl men känner sig lätt angripna själva när skälen begärs på bordet eller ifrågasätts. För att slippa ett eskalerande bråk kanske vi som motpart tystnar. Men det oroar angriparen:

  • Vad säger du inget för?! Ska du ge mig dåligt samvete nu?
  • Nej, jag är rädd att du tror att jag djävlas när jag vill veta...
  • Så jag missförstår, menar du?!
  • Man kan ju uppfatta saker och ting på många olika sätt.
  • Vilket dravel! Saker och ting är vad dom är.
  • Säkert. Men vi kan ju uppleva dom olika.
  • Det är sanningen som gäller.
  • Och vem har tillgång till den?
  • Öppna dina sinnen så kanske till och med du...

Det verkar som om den arga parten upplever sig vara berättigat arg men utan att behöva vara tydlig med skälen. Den andra parten låter saklig men är det egentligen så säkert att hen inte har en räv bakom varje öra? Kan inte den synbara sakligheten vara lite försåtlig, speciellt i det där känsloladdade läget? En bekännelse är kanske på sin plats:

  • Mina sinnen är faktiskt öppna men jag uttrycker inte allt jag upplever.
  • Nej, precis! Du driver också ett spel med en massa kort i rockärmen och är inte ett dugg bättre bakom den där förbannade korrekta ytan...
Vår karaktär – vårt försvar

Vi driver våra spel. Ibland ger vi dem namn av karaktärsdrag och säger till exempel att hon är kylig och han är temperamentsfull. Och vips blir spelen som vi håller på med en läggning som vi inte kan göra något åt utan är offer för. Vi kan pusta ut, vi har fritagit oss från ansvar.

Men om vi nu håller oss för goda för det och istället tillstår att vi driver spel och har våra karaktärsmönster, vad är det då som driver oss till det?

Rubriken säger oss indirekt att angrepp är uttryck för försvar. Men den säger inte vad vi ständigt försvarar oss mot.

Ett gott tips kan vara: vår sårbarhet.

 

  • Skapad

Postadress

Gnejsvägen 18 D
752 42 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Webbplatsen är skapad av: www.formfranska.com