Ja och nej

Det är riskabelt att säga ja. Det är som att öppna dammluckor och släppa fram flöden som gör att man inte säkert vet var man har sig.

Det känns tryggare att säga nej. Då har man smällt igen dörren och kan tycka att man vet var man har sig. När vi hittar nej-sägandet som en trygghet, kan vi börja använda det tvångsmässigt som en reaktion på rädslor.

Negativism

Samtidigt som nej-sägandet kan fylla funktionen att hålla borta ångest innebär det ett förtryck, främst av oss själva men också av andra.

De som drabbas i omvärlden kan ofta dra sin kos när de storknar över alla "nej", "det går inte", "jag kan inte" och så vidare. Själva har vi inte samma möjlighet.. Eller har vi det? Kan vi fly från oss själva?

Jag skulle svara ja, även om vi inte alltid är så medvetna om det.

Vi kan dra oss undan och låta oss företrädas av mönster, till exempel just av negativismmönstret. Men vi har många andra mönster att välja på, vi kan vara glada laxar, kverulanter, tillagsvarare, charmörer, clowner, översittare och liknande.

I mönstervarandet är vi som upphakade grammofonskivor, helt förutsägbara. Vi levererar "stock respones", det som vi har på lager och som inte kräver eftertänkande och efterkännande.

Det är som ett håll-igång som vi tror oss ha kontroll över. På det sättet är det en motpol till livet som vi inte kan kontrollera på samma sätt.

Tristessen

I mönstervarandet är vi frånvarande både för oss själva och andra. Det känns tomt, trist och meningslöst, också när det mönster som vi valt är sprakande och till synes lönsamt.

Tristessen och ofriheten kan få tillfälligt stopp på grammofonskivan. För en stund kan vi släppa till oss för känslorna och ge uppriktigt uttryck åt dem och tillstå att vi är en annan bakom ytan. Men strax kommer känslor av skyddslöshet och utsatthet och vi hugger på nytt tag i livbojen mönstervarandet.

Det är ett självskapat håll-igång som vi tycker oss ha kontroll över även om vi mer eller mindre regelbundet sviktar och kanske till och med inflikar självmordshot.

Rädslan som kompanjon

Mönstervarandet fungerar som ett lock på ångesten till priset av liv och frihet.

När vi väl sett det tydligt är mönstervarandet antagligen inte längre det alternativ vi väljer. Vi säger snarare: "Jag är jag, kosta vad det vill".

Istället för att bekämpa ångesten ser vi den som en budbärare, en som förmedlar att allt inte står rätt till. Vi behöver släppa till oss för den och låta den vägleda oss till omständigheterna där den uppstod. Att komma dit ger oss insikt men också möjligheter att ta ny ställning till det som hände där och då.

Vi behöver bli vän med den precis som med alla upplevelser egentligen. De är trots allt det mest omedelbara arbetsmaterial som vi har.

  • Skapad

Postadress

Gnejsvägen 18 D
752 42 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Webbplatsen är skapad av: www.formfranska.com