Kontakthinder

konsten att lyssnaJag skämde ut mig – det fick jag klart för mig tidigt – och blev till ett hatobjekt. Det var omedvetet först men så småningom "insåg" jag att det var min roll här i världen. Som person var jag ett hatobjekt men vid sidan av det kunde jag fylla funktioner och vara till lags och se till att inte också det som jag gjorde blev hatobjekt.

När jag var hatobjekt var det inte lätt för andra att nå fram till mig. Inte ens för mina närstående – kanske allra minst för dem faktiskt. Om någon kom och anförtrodde mig smärtsamma saker, mobiliserade jag mig genast för att hitta en lösning på problemet ifråga. Att jag bara skulle lyssna och finnas där fanns inte på kartan. Jag var ju ingen som person, det var bara vad jag kunde uträtta som betydde något.

I efterhand förstod jag att inte alla andra alltid såg ett hatobjekt i mig. Det stod så småningom klart för mig att vissa människor inte bara frågade efter min kompetens och mina tjänster utan också var intresserade av mig som person.

Hade jag trott det där och då, hade jag säkert mött upp, men nu hade jag ju stämplat mig som hatobjekt och såg följaktligen till att hålla mig tillbaka.

Stämplingar

Dagligen möter vi andra som mer eller mindre medvetet stämplat sig själva på olika sätt på mer eller mindre goda grunder. Det påverkar deras sätt att framtona och kommunicera även om de inte är medvetna om det.

Det finns till exempel de som av beteendemönstren att döma stämplat sig själva som offer, clowner, glada laxar, glappkäftar, kobror, bror duktig, prinsessan på ärten och annat som de bedömt som gångbart när det inte gick att bara vara sig själv.

Oavsett hur vi identifierar oss själva blir identifikationen eller stämpeln en styrfaktor i vår kontakt med andra.

Vid tillfälliga möten betyder den faktorn inte så mycket. Men att möta samma förhållningssätt ständigt hos till exempel arbetskamrater, vänner och närstående, är påfrestande. Det ger oss känslan att möta en mask eller robot snarare än en öppen och levande medmänniska.

Vi skakar inte självklart av oss frustrationen och möter upp med någon vänlighet i stil med: "Men den där som är bakom skämtlynnet, vad tycker han/hon?" Förmodligen är vi rädda att inte kunna ta ett eventuellt avvisande. För säkerhets skull håller vi avstånd och vips har vi en ond spiral på gång i relationen.

Konsten att lyssna

Hur vi definierar oss själva är alltså ingen privatsak även om det kan kännas så. Det drabbar andra runtomkring och deras reaktioner drabbar oss tillbaka.

Vi kan skylla eländet på våra ryggsäckar, på erfarenheterna som lärt oss vilka vi är och vilka andra är. Vi är inte särskilt öppna för att stanna upp och ompröva erfarenheterna. Vi går på i ullsockorna där vi vet var vi har oss. Hellre det än att vi konfronterar oss med något okänt och kanske utmanande.

Men vi kan förstås ändra oss. Till hjälp kan vi ta en enkel och rättfram bok om Konsten att lyssna. Där vägleds vi att få syn på att vi är så mycket mer än de fördomar om oss själva och andra som vi låst oss i. Vi lär oss att hitta tillbaka till oss själva och därmed till andra.

Boken är skriven av Bengt Renander och finns på Kreativitetsutveckling AB (ISBN 978-91-633-7303-9).

  • Skapad

Postadress

Gnejsvägen 18 D
752 42 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Webbplatsen är skapad av: www.formfranska.com