• Hem
  • Blog
  • Självutplåning, maktfullkomlighet och respekt

Självutplåning, maktfullkomlighet och respekt

Rätt vad det är säger vi "jag är värdelös", "det är ingen idé med mig och mitt liv". Vi deklarerar att vi saknar självtillit och självrespekt.

En nedåtspiral

Säkert kom många misslyckanden och besvikelser först med ångest och skam i släptåg. Det blev en ond spiral av svåra erfarenheter och reaktioner på dem. Och så till slut domen "jag är värdelös".

Med den sa vi oss mer eller mindre omedvetet: "Förvänta dig inget så blir du inte besviken!"

Vi såg inte att det var en illusion. Besvikelserna skulle komma ändå. Vi skulle behöva hantera dem också när vi med hjälp av självfördömelserna ryckt undan marken under våra egna fötter och därmed banat väg för nya besvikelser.

I det läget behöver vi förstärka vårt självsvek och utplåna oss själva alltmer eller också blåsa upp oss till oövervinnerlighet. Oavsett vilken väg vi tar, drar vi lätt på oss ytterligare besvikelser genom att antingen bli otydliga och undflyende eller kontrollerande och despotiska.

Vi driver spel och det sätter spår. Andra överger oss och själva känner vi oss förödda och tomma – vi lever inte.

Eftertanke

Det kan i bästa fall få oss att börja fråga efter oss själva: var har jag mig? Vem är jag? Den där värdelösa, vem är det? Ett svar är uppenbart: det är en som jag förskjuter.

Och vem är det? En som är svag, korkad, misslyckad, utan pengar, utan familj, osynlig eller uppblåst, skugglik eller medaljprydd men trist och värdelös egentligen...

Men vänta nu! Svaghet, dumhet, misslyckadhet etc, det är sådant som jag har. Vem är jag?

Inget tydligt svar dyker upp, ingen bild. Det är tomt. Är inte det värdelöst, så säg?!

Eller står tomheten för något jag inte vill se? Värdelöshetsstämpeln är min, den tål jag. Men tänk om jag verkligen inte är något att ha! Bara något att skämmas för?

Fast om jag skäms, då finns väl ändå något gott i mig? En känslighet eller sårbarhet?

Någon som reagerar! LIV!

Liv

Jag är liv precis som alla andra! Liv som ingen kan sätta sig över och döma ut. Liv som vi alla måste respektera.

Men så har jag inte identifierat mig. Istället har jag sett mig som ett "jag" med karaktär och en massa andra föränderliga attribut. Men så långt som till förändring har jag inte drivit mig utan låst mig i självutplåning eller maktfullkomlighet.

På det sättet har jag satt tvångströja på det liv jag är istället för att erkänna det och respektera det. Och förändra yttringar som jag varit missnöjd med.

  • Skapad

Postadress

Gnejsvägen 18 D
752 42 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Webbplatsen är skapad av: www.formfranska.com