Makt och medvetenhet

Påverkan är makt. Också vanmakt påverkar och är makt i det perspektivet. Vårt blotta varande påverkar oss själva och omvärlden och är på det sättet en maktutövning. Vi har alltså makt även om vi inte vill det.

Ducka

Om vi har svårt att acceptera oss själva, känner oss fel eller skäms, då vill vi helst inte märkas alls, än mindre ha makt. Ytterst är vi rädda att inte klara av konfrontationer med omvärlden utan kanske bli sårade eller själva såra. Och det vill vi inte.

Ger vi efter för rädslan drar vi oss undan som de personer vi är och försvinner in i en inre grotta. Men samtidigt kan vi profilera oss som otadliga funktionärer. Det gäller ju att uppfylla alla ska, bör och måste för att vi inte ska få ögonen på oss och riskera att väcka förargelse. Kanske finns också uträkningen att om vi bara är riktigt duktiga får vi finnas och kan vara lugna och i bästa fall klara av sår som uppkommer.

Härska

Rädsla att inte duga kan också styra in oss på makt. Då vänder vi oss utåt, visar upp oss och tar till alla tänkbara medel för att påverka, få applåder och anhängare. Vi har alltid rätt, vinklar allt till vår fördel, bländar och förför och kränker och kuvar och hittar alltid ord att berättiga det vi gör. Vi är obestridliga, despotiska om så skulle vara.

Men makten är inte gratis. Vi lägger krut på att "kompensera" för övergreppen genom att tillfredsställa behov och göra förtjänstfulla insatser, en del bara på ordplanet, en hel del på riktigt. Men samtidigt är vi omättliga och krävande, evigt missnöjda och i behov av supportrar som invaggar oss i lugn.

Medvetenhet

Det kan se ut som om de här strategierna är resultatet av överlagda och medvetna val. Men de modereras inte efter omständigheterna utan är som obönhörliga karaktärsdrag som berättigas med måsten. Vi måste hålla oss på vår kant, vi måste ha full kontroll över allt och alla. Vi måste av rädsla för sår eller rädsla för förnedring.

Vi måste – det vill säga det är inte fråga om medvetna val. Istället är vi drivna av rädsla eller av brist på självtillit beroende på hur vi vill formulera oss. Någon form av vanmaktsupplevelse driver oss.

Upplevelsen kan visserligen gå lite i vågor. Känslor av vanmakt, tvång och ofrihet är inte alltid där. Stundtals kommer vi loss och kan känna oss befriade och levande utan att riktigt förstå hur det kommer sig.

Medvetenheten om pendlingarna ger oss makten att välja, att stanna upp och fråga oss om vill ha den där berg- och dalbanan eller inte. Men medvetenheten innehåller också ett moment av hjälplöshet: pendlingarna sker, de är inget vi gör. Att välja stabilitet framför ofrivilligt pendlande förutsätter att vi övervinner hjälplösheten. Och att konfrontera den är att konfrontera rädslan som vi funnit för gott att låta oss drivas av.

Det skulle på sätt och vis vara att ifrågasätta oss själva: "Vem är jag som låtit mig styras av rädsla?"

Om frågan inte får oss att tippa in i vanmakt, hör vi nästa: "Vad behöver det där jaget för att ta styrningen från rädslan?"

Hoppfullheten i den frågan ger oss förhoppningsvis makten tillbaka och kraften att söka svar.

  • Skapad

Postadress

Gnejsvägen 18 D
752 42 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Webbplatsen är skapad av: www.formfranska.com