Tro och misstro

Tro förknippas ofta med religiös tro och är ur mode i vår sekulariserade tid. Likafullt tror vi hela tiden men utan att direkt skriva oss det på näsan. Vi tror att marken bär för nästa steg och vi tror att solen går upp i morgon. Våra erfarenheter säger oss det, de säger oss till och med att vi "vet" att marken bär och solen går upp.

Exempel

När vi tror oss veta behöver vi inte fråga. Några exempel från en sommarutflykt:

Eva i sällskapet köpte glass åt sig och Per, Ida bjöd. Ida frågade om de smakade bra och Eva snäste att hon ju frågat om hon skulle köpa en åt Ida också.

Senare frågade Ida om Eva och Per var mycket hungriga och Eva fräste: "SKA VI INTE FÅ NÅGON MAT!"

I Idas perspektiv är det som om Eva stämplat henne som en som gör påhopp. Det gör att Eva inte behöver fråga om hon, Ida, skulle vilja smaka och hon behöver inte undra vad som gör att Ida frågar, hon "vet".

Per "vet" också vilken svikare Ida är. Han tar för givet att Idas skratt är ett hånskratt, surnar till och tar avstånd från henne men frågar inget, förklarar inget. På direkt fråga från Ida svarar han: "Du vet själv vad du har gjort". Det hjälper inte att Ida, som inte har hånskrattat, är helt oförstående. Per "vet".

Om Ida på god grund kommit att betraktas som ingenting annat än en svikare, tolkas hennes handlingar i det perspektivet. Skulle hon bjuda på glass av pur givarglädje, ses det som en manipulation – "vad är hon ute efter nu?". Man "vet" vad hon går för.

Andra negativa erfarenheter

Eva och Per frågar sig inte om deras misstro kan ha rötter också i andra negativa erfarenheter än dem som kan skyllas på Ida.

Det slår dem till exempel inte att det kan finnas erfarenheter som kommit så tidigt att de aldrig fick en chans att utveckla självtillit. Istället kanske självtvivel – eller till och med vanmakt och självförakt – kom att prägla dem.

I situationer där självtvivlet aktiveras finns då risken att deras öppenhet och saklighet får vika för tunnelseende och desperation. De blir stingsliga, försåtliga, fördomsfulla, otydliga, aggressiva, indragna, svekfulla etc etc. På tusen och ett sätt uttrycker de sin misstro utan att göra sig riktigt medvetna om att det är det som sker.

Eftersom de inte kan lita på sig själva kan de inte lita på annat och andra.

Så är det för oss alla som rubbats i vår självtillit. Istället för att vara öppna och sakliga blir vi mer eller mindre rädslostyrda och fördomsfulla i vårt nit att värja oss mot nya kränkningar och besvikelser.

Misstron som skulle skydda oss

Det är jobbigt att leva så försvarsinställt och det förgiftar våra relationer. Misstron som skulle skydda oss mot besvikelser kommer tvärsemot kalkylen att orsaka besvikelser. Men vi ser inte sambandet. Vi blir bara frustrerade och lägger ut ansvaret på andra eller går åt oss själva i fruktlösa självfördömelser.

Hur kan det komma sig att problemen inte får oss att stanna upp, sansa oss och nyktert fråga om det handlar om något som vi gör och som vi alltså kan ändra på?

Svaret är förmodligen att vi är rädda för vad vi kan få syn på. Vi är till exempel rädda att se att vi varit fjärrstyrda av besvikelser som präglat oss redan i barndomen. Det kan kännas minst sagt snopet att ha varit nickedocka i händerna på gammal smärta. I värsta fall kan vi uppleva att vi i onödan levt förljuget och förspillt vårt liv. Det orkar vi inte bära såvida vi inte kan mobilisera en tro på oss själva och våra förändringsmöjligheter.

Misstro är ett val

Vi behöver med andra ord bli medvetna om att tro och misstro är ett val vi har.

Att vi upplevt misstron som vår enda överlevnadschans en gång i världen befriar oss inte från att ompröva behovet allteftersom vi växer och blir alltmer oberoende.

  • Skapad

Postadress

Gnejsvägen 18 D
752 42 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Webbplatsen är skapad av: www.formfranska.com