Gränser och tipping points

Allt här i världen har gränser. Somliga är fixa – bord och stolar har till exempel sina fasta konturer. Andra gränser är tänjbara, reglers och idéers tillämpbarhet hör dit. Gränser kan vidgas och krympas; så är det bland annat med länders gränser.

Tipping points

Vissa gränser är bortom återvändo. I klimatsammanhang talar man om ”tipping points”. När en tipping point uppnås kan till exempel Grönlandsisen slå över och börja en självgenererad uppvärmning och smältning istället för att upprätthålla kylan och isen. Det har i förlängningen katastrofala konsekvenser för oss alla.

På senare tid har jag börjat undra om det inte finns också psykologiska tipping points som innebär att vi slår över från att värna Livet till att förakta och förgöra det. Vi slutar ifrågasätta vår destruktivitet, vi slutar vara utforskande.

Gott och ont

När jag tänker vidare på saken associerar jag till sagorna och religionerna som handlar om kampen mellan gott och ont. Det är som om vi sedan urminnes tid förmedlat till oss själva att det gäller att se upp; det är betydelsefullt hur vi förhåller oss och hur vi handlar. Men trots det har vi inte lyckats särskilt bra. Sådana förintelsemöjligheter som vi har idag finns inte i mannaminne.

Säkert har vi skapat dem i all välmening: vi måste kunna försvara oss själva, friheten och oberoendet. Vi ser på olika grunder fiender i varandra.

Formgivningen av oss

När vi kommer till världen har vi varken erfarenheter eller kompetenser att göra val. Vi är helt utlämnade åt omständigheterna och präglas av dem. Vi anpassar oss och gör mer eller mindre instinktivt det som betjänar vår överlevnad. Det är Livet som gäller.

Omständigheterna kan innebära att vi bereds olika plats. I bästa fall är omvärlden medveten om allas vår sårbarhet och livräddhet och möter upp med lyhördhet för våra signaler och banar väg för den livspotential vi har. Vi blir sedda och bemötta på ett sätt som försäkrar oss om att vi är välkomna just såsom vi är bara vi successivt lär oss den gyllene regeln att vara mot andra såsom vi vill att de ska vara mot oss. Bara vi lyssnar på samvetet, på Livets vett, och inte underkastar oss våra olika ”jags” vett.

På den vägen kan vi samspela och förverkliga oss själva utan att ta livsrum från andra.

Men omständigheterna kan också vara helt annorlunda. De kan underblåsa vår utlämnadhet och sårbarhet och försätta oss i olika försvarspositioner. Och försvaren kan i sin tur ockupera oss i olika grad. I extremen kan de innebära att vi tappar kontakten med oss själva som de Liv vi är bortom våra olika ”jag” eller anpassningsmönster.

Självövergivandet

Om självövergivandet utgörs av måttliga grader av självförminskning eller självförhärligande kan vi fortfarande se och ifrågasätta vad vi håller på med. Därmed kan vi också förändra oss i konstruktiv riktning.

Men om självövergivandet är mer radikalt finns risken att vi når en tipping point där vi slår över i mer permanent förakt för Liv och sårbarhet.

Det kan ske genom överslag i apati, missbruk av olika slag, systematiska självbedrägerier och bedrägerier och allt från kallsinnighet till mordiskhet. Vi ser inte längre Livet som heligt och något att värna om utan tvärtom något att förakta, deformera och ta makten över. Eller vi kan klyva vår upplevelsevärld så att vi i en del av den behåller kontakten med vår sårbarhet men i en eller flera andra delar förnekar den. Kluvenheten hindrar, liksom andra försvar, den mentala rörligheten och begränsar medvetenheten.

Konsekvenser

På ett eller annat sätt slutar vi att vara utforskande när det gäller vårt eget sätt att vara. Istället drivs vi av vår förbittring att borra ner oss i försvarshållningar som vi inte ifrågasätter utan berättigar. Vi omformulerar vår förbittring till nödvändighet och realism. Vi skapar argumentationssätt, värderingar och ideologier som rycker undan grunden för vidare utforskning.

Vi vet. Just det är tecknet på att vi nått en psykologisk tipping point.

Slutsats

Hur medvetna vi är om våra gränsdragningar och vad de gäller är med andra ord avgörande för den tillvaro som vi skapar åt oss själva och varandra.

Personlig fotnot: Nästa år innebär en särskild gräns för mig. Jag fyller 88 år och kommer att gå i pension. Om du vill ladda ner något från min hemsida kan det vara en god idé att göra det nu medan materialet finns kvar online.

Ladda ned material här!

  • Skapad

Postadress

Gnejsvägen 18 D
752 42 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Webbplatsen är skapad av: www.formfranska.com