Det verkliga

Att säga ”gå bort” istället för ”dö” känns förmildrande; det är som en antydan om att vi kan komma tillbaka, som om döden inte är så definitiv.

Det finns åtminstone en realitet bakom det: i vår inre värld kan vi återkalla den som gått bort och återuppleva samvaron och närheten. Det ger oss inte tillbaka den bortgångna i yttre, kroppslig mening men det är ändå trösterikt och kan ge oss ett utbyte som vi behöver.

Förutsättningen är att vi inte stämplar det som verklighetsflykt med det underkännande det innebär. Det gäller att ha verklighetskontakt. Det är vi rätt eniga om. Men vad är ”verkligt”?

Verkligheten

Med ”verkligheten” menar vi ofta något ogörligt, något som är där på sitt sätt, som vi inte kan göra något åt utan måste acceptera som den är. Vi frågar till exempel inte: Verkligt hur? Verkligt för vem? När?

Vi glömmer att den verklighet som vi upplever – och som vi kan yttra oss om – är subjektiv. Den har filtrerats genom våra yttre och inre sinnen; den är våra subjektiva bilder av en objektiv Verklighet eller referensvärld som vi tror finns bortom våra upplevelser.

Belägg för referensvärldens existens ser vi i det faktum att vi kan göra oss förstådda med varandra. Det finns överlappningar mellan våra subjektiva verkligheter eller upplevelsevärldar. Det gör att vi antar att upplevelserna har uppstått i kontakten med en referensvärld som är lika för alla och som ibland påverkar oss på ett likartat sätt ibland inte. Vi är än ense, än oense om fenomenen i våra upplevelsevärldar.

Om vi håller subjektiviteten i minnet kan både enighet och oenighet bli en inspirationskälla till utbyten av erfarenheter. Oenighet kan visserligen innebära att vi råkar i luven på varandra i första vändan, men om vi sansar oss, kan vi bli nyfikna på den andra personens upplevelser och få en givande dialog.

Vi kan gå in för att kommunicera med varandra om våra upplevelser för att vidga vår medvetenhet om referensvärlden och om vårt eget fungerande. Men det är utmanande för det innebär i princip att vi hela tiden öppnar upp för något nytt. Nya perspektiv och nya analysdjup kan bli uppenbara varje stund i kommunikationen med oss själva eller andra.

Avgränsningen av ”verkligheten”

Om vi för en stund accepterar att ”verkligheten” är subjektiv och föränderlig för oss alla och om vi lever oss in i det, kan vi lätt få en känsla av gränslöshet. Och svindel! Behovet av klippor, handtag och ledstänger blir akut.

Vi vill veta vad som gäller, vi vill ha ”verklighetskontakt”. Annat bedöms som psykotiskt.

Avgränsningen av ”verkligheten” är alltså central för vårt fungerande. Det är inte konstigt att jag går i taket om du ifrågasätter mina sanningar och markerar för mig att min verklighet inte är så verklig, självklar och hållfast som jag tror.

Det får mig att tänka på uttrycket ”det är bara upplevelser” Det innebär att vi slår ifrån oss mycket som ”bara upplevelser” – underförstått att det inte är något att fästa sig vid.

Vi gör med andra ord boskillnad mellan upplevelser å ena sidan och det som är verkligt och värt att ta på allvar å andra sidan.

Det kan ses som ett uttryck för hur vi manipulerar oss själva med hjälp av orden. Vi intalar oss att ”verkligheten” är något för sig och våra upplevelser något helt annat. Vi bortser ifrån att allt är upplevelser primärt.

Precisering

I nästa vända kan vi sortera upplevelserna och till exempel kalla dem fysiska, mentala eller andliga. Och har vi väl gjort det har vi öppnat upp för värderingar och kan till exempel hävda att det enbart är upplevelser av fysiska fenomen som är verkliga. Är NN död så finns hen inte. Punkt!

Hur många och vilka upplevelsekategorier vi använder oss av leder oss tillbaka till frågan om hur vi avgränsar ”verkligheten”.

Men den frågan döljer en annan, nämligen frågan om hur vi använder våra upplevelser.

Om vi vill använda våra upplevelser till att kommunicera med oss själva och andra, då är det viktigt att vara öppen och tillåtande. Det gäller att acceptera alla upplevelser precis som de ger sig för oss. En del kanske vi reserverar enbart för inre bruk, för kommunikationen med oss själva. Andra använder i kommunikationen med andra.

Hur den här användningen ser ut är avgörande för hur vi får oss själva att fungera och hur vi får samspelet med andra att fungera. Hur vi uttrycker våra upplevelser är alltså väl så viktigt som vilka de är och hur vi värderar dem, till exempel i verklighetshänseende.

  • Skapad

Adress

Drottninggatan 12
753 10 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © 2018 Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Hemsida: www.formfranska.com