Vi som demokrater

Demokrati förutsätter mycket god tro. Den förutsätter att människor har civilkurage och fungerar öppet, ansvarigt, omdömesgillt, kringsynt och konstruktivt. Men politiken är inte inriktad på enskilda individer på det sättet att kraven på dem preciseras i form av personliga så kallade egenskaper. Istället pratar man om värden som förenar oss och som kan stå för ”folkviljan”.

Den mest grundläggande värderingen gäller livet. Det ska värnas, det gäller ditt liv, mitt liv och andras liv. Men det är inte bara mänskligt liv som vi värderar utan livet som helhet, också djur-, växt- och naturliv. Det är kort sagt allt som vi känner oss beroende av, också sådant som är skapat av oss, till exempel samhällslivets lagar och förordningar och också mer materiella konstruktioner. Vi får inte vandalisera det vi skapat och byggt upp utifrån våra livsbevarande behov.

De enskilda värden som vi värnar om är oöverskådliga men kärnan i dem är livsvärn, det vi behöver för att vår tillvaro inte ska gröpas ur och erodera utan tvärtom utvecklas och bli bättre.

Sak och person

För oss som enskilda individer finns speciellt två allmängiltiga och ofrånkomliga utmaningar i tillvaron. Den ena är vår sårbarhet och den andra den ständiga föränderligheten i existensen.

Om vi ska bli goda demokrater behöver vi hitta hållbara förhållningssätt till de där utmaningarna. Uppfostran och annan skolning liksom den så kallade kulturen ger oss ramar, vägledning och problemlösning.

Men allt det där kan förmedlas till oss på många olika sätt. Vi mår bäst av att det sker på ett respektfullt och tillitsfullt sätt. Den andan ger oss möjlighet att behålla ett lugn och med det en frihetskänsla. Vi får en självklar förankring i oss själva.

Med det fotfästet kan vi avdela oss för annat och andra, för sakfrågor. Vi kan vara just sakliga. Det vill säga vi kan se våra upplevelser just som upplevelser (vare sig de är känslor, ståndpunkter, problemlösningar eller annat) – vi är vi och upplevelserna är upplevelserna. Vi identifierar oss inte med våra upplevelser och tar det inte personligt när de ifrågasätts. Istället gör vi skillnad på sak och person.

Motbud

Det förutsätter att vi är välförankrade i oss själva och har självrespekt och självtillit.

Det är inte allom givet. Erfarenheterna kan tvärtom ha inpräntat i oss att vi är otillräckliga, till och med vanmäktiga. Vi kan vara fyllda av skam- och ångestkänslor innerst inne där vi skulle ha vårt fotfäste. Det gör oss egocentriska och försvarsinställda – vårt eget skinn kommer i första hand. Minsta ifrågasättande av våra upplevelser kan då lätt göra att vi tar illa vid oss och flyr eller fäktar på ett osakligt sätt.

Vi agerar med andra ord främst utifrån erfarenheter som vi inte nödvändigtvis delar med andra. Vi riskerar att bli avvikare, få våra negativa erfarenheter påspädda och bli alltmer missnöjda och desperata.

I bästa fall (i vårt eget subjektiva perspektiv) hittar vi likar, hittar andra och hittar ståndpunkter som vi kan identifiera oss med. Vi kan bli representanter för en ideologi eller grupp och på det sättet skapa oss en fasad som är accepterad åtminstone i vissa kretsar.

I ett demokratiskt perspektiv är det ett problem. Ju fler som fungerar egocentriskt – som ytterst drivs snarare av skräck än av lugn – desto mer söndras helheten; ”folkviljan” splittras.

Syndabocksmentalitet

När vi kommer till den här världen är vi som öppna kameror, vi tar in och vi reagerar utan att ha något att sätta emot. Vi präglas av det som är där oavsett hur bra eller dåligt det är för oss.

Om vi har mod nog kan vi i backspegeln få syn på präglingen och dess konsekvenser. Vi kan med viss rätt känna oss oskyldiga, bli förbittrade och vilja slå ifrån oss, slå tillbaka, ge igen, hävda oss… Desperationen och våra allmänna villkor kan göra att all logik försvinner och vi blir rebeller på ett diskriminationslöst sätt och känner inte längre av någon solidaritet med det så kallade samhället.

Boten

Om det här är mekanismerna bakom våra parallellsamhällen ter sig skolvärlden extra viktig. Där har samhället en chans att ta hand om och korrigera den räddhåga som kan ha skapats tidigare. Men vad skolan än lyckas med är det otillräckligt, såvida inte respekt och tillit blir mer förhärskande mellan oss i alla våra olika sammanhang.

För att nästla oss ur en negativ prägling behöver vi stöd och vägvisning. Men framför allt behöver vi förstå att ta vår egen upplevelsevärld på allvar och inte förväxla den med ”omständigheterna” eller den så kallade verkligheten.

  • Skapad

Adress

Drottninggatan 12
753 10 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © 2018 Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Hemsida: www.formfranska.com

facebook_page_plugin