Kontrollbehov IV

Illustration: Fredrik och monstret bekämpar hinder i livet

För att kunna avvara kontrollsystemen krävs att vi frigör oss från den uppdämda skräcken i våra minnen och att vi ökar vår självtillit och självrespekt.

Svårigheten är i allmänhet att vi är relativt omedvetna både om kontrollsystemen, skräcken och självuppfattningen och sambanden mellan de där tre upplevelsekomplexen. I kontrollsystemen ligger att vi skyggar för att syna oss själva och det vi håller på med. Vi förhåller oss som om vi inte har alternativ till vårt sätt att vara, som om vanemönstren är ofrånkomliga, "jag är sån".

Mentala spärrar

Det som i allmänhet finns som ingångar till självkännedom är sådant som vi är missnöjda med och förargar oss över. Ett exempel:

Fredrik klagar över motstånd mot att ta initiativ och vara effektiv med det löpande, som till exempel att svara på brev, betala hyran och dylikt; det är en tröghet som inte går ihop med de krav som livet ställer.

  • När jag sa det där kom det upp en bild av ett beväpnat monster i attackställning.
  • Var kvar med monstret och se vad du får för intryck…
  • Det är ursinne i blicken. Men skräck bakom. Nu blev det scenväxling. Monstret blev rättsinnigt. Vi står rygg mot rygg och mejar ner allt som hindrar framkomlighet och rörlighet.

Efteråt:

  • Jag behövde få ur mig ursinnet som förlamat mig.

Ursinnet var en mental spärr (ett lock på skräcken) som hindrade den mentala rörligheten och gjorde honom "trög".

Självkännedom istället för kontrollsystem

Trögheten tog sig också uttryck i att han inte kunde kasta saker utan gav upp. Han släppte till exempel taget om skrivbordsröran, tog ett glas vin och bänkade sig framför TV:n. Om och om igen, fast han…

  • Den där Fredrik som hamnar framför TV:n, vem är han?
  • Inget får gå ifrån honom, han har satsat så mycket utan revenu. Fråntagen allt. Han fick inte ha kvar storasyster som betydde allt… Det blev ett tomrum i bröstet det har jag haft länge men inte kopplat till livsförluster förrän just nu… Istället har jag försökt fylla det med mat och vin…
  • Hur känns tomrummet just nu?
  • Ensamt och tröstlöst. Bara att ge upp.
  • Släpp till dig för ensamheten, sorgen och uppgivenheten
  • En minnesbild kommer upp. Det är jag när jag förstod att Ylva var borta och inte skulle komma tillbaka min förtvivlan...
  • Och nu?
  • Jag vill bara ta hand om mitt lilla…

Gråten avbröt honom. Efteråt konstaterade han att hålrummet i bröstet försvann i och med att han tog till sig sitt lilla förtvivlade jag.

Nya möjligheter kommer med åren

Han förstod att han inte stått ut med sin förtvivlan när han var liten utan behövt göra sig av med den, med den del av honom som härbärgerade smärtan. Men nu känner han att han hellre har känslorna vilka de än är och slipper hålrummet i bröstet och alla kompensatoriska beteenden som det lett till.

Fredriks process tog inte slut där. Det fanns fler upphakningar i hans liv som han behövde konfrontera på liknande sätt.

För varje terapeutisk upplevelse blev han bättre rustad att ta emot alltmer smärtsamma minnen och bärga hem sig själv ur dem. Han gjorde sig alltmer oberoende av kontrollen som trögheten gett honom och blev allt friare.

  • Skapad den .

Adress

Drottninggatan 12
753 10 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © 2018 Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Hemsida: www.formfranska.com

facebook_page_plugin