Sak och person I

Halloween-pumpa

Våra upplevelser är en sak, vi själva en annan. Vi är upplevarna som har upplevelserna och upplevelserna är det enda vi har.

I varje fall är upplevelsevärlden den mest omedelbara värld som vi lever i. Men vi tror att den världen refererar till något som vi kallar ”verkligheten”. Vi använder upplevelserna för att orientera oss i verkligheten. Vi har inget alternativ och det går ofta bra. Men ibland inte.

Vi kan vara aningslösa på ett sätt som ställer till problem.

Identifikation med upplevelserna

Ett sådant sätt är att vi identifierar oss med upplevelserna. Har jag till exempel sagt något dumt kan jag lätt uppleva att jag är dum, inte att det sagda var dumt. Det vill säga jag identifierar mig med det jag har sagt, med en upplevelse som jag har.

Det har konsekvenser.

Indragenhet

Att jag upplever att jag är dum för att jag – eller du – tycker att jag sagt eller gjort något dumt drabbar min självuppfattning och min självtillit. I synnerhet om jag – eller du – ofta kallar mig dum när jag sagt eller gjort något dumt. Jag blir en som är fel.

Det har i sin tur konsekvenser. En kan vara att jag håller mig tillbaka, blir tyst och inåtvänd, rädd och försiktig. Jag ska inte utsätta mig för fler påhopp!

Men det förhållningssättet gör att du förargar dig på mig för att jag är så otydlig, du vet aldrig var du har mig. Eller du säger dig att om jag inte gör anspråk på någon plats i våra interaktioner, då tar du för dig och ger mig en bakgrunds- eller bihangsroll.

Det ser jag och blir harmsen för jag visste minsann bättre än du både den ena och andra gången! Men du ska inte tro att jag visar hur förbittrad jag är. Nej, aldrig! Jag är en försiktig general. Jag väntar i bakhåll och utan att du fattar hur det går till tar jag för mig…

Uppblåsthet

Att jag känner mig fel kan förstås också leda till självförhävelse. Jag blåser upp mig, går ut som en segerherre och vet bäst! Då är det jag som tar plats och tar för mig och ser till att charma dig och ha makt över dig på ett eller annat sätt. Och inte bara över dig utan överhuvudtaget.

Försvinner jag inte in under soffan som en rädd kattunge får jag lov att burra upp mig och hoppa på tvären och se till att ha makten! Och det gör jag med den äran, jag lägger inga fingrar emellan, passar du mig inte ser jag till att manövrera ut dig. Jag skyr inga medel, jag har aldrig fel, erkänner inga misstag, respekterar ingen logik, det enda som gäller är att makten är min och att du får underkasta dig eller försvinna…

Obalans

Det har alltså konsekvenser att jag identifierar mig med mina upplevelser och använder dem som byggstenar för att skapa mitt ”jag”.

Jag behöver inte välja endera av de två extremer jag beskrivit. Jag kan moderera mig och jag kan byta taktik och manifestera mig som olika ”jag”. Det viktiga är att vad jag än väljer så är det fråga om taktik och identifikation med olika upplevelser. Jag är inte där på ett äkta, öppet och rakt sätt.

För att finnas till på det sättet behöver jag acceptera mig själv, acceptera att jag är upplevaren som har upplevelser av många olika slag utan att vara dem. Utom kanske i korta stunder när de övertar mig.

Att jag är upplevaren innebär att jag har ansvar för mina upplevelser. Har jag sagt eller gjort något som jag bedömer som ”dumt” får jag lov att erkänna det och göra bot. Vilket kan vara alltifrån lättöverkomligt till i princip ogörligt. Erkännandet är viktigt hursomhelst.

Extra viktigt är att jag inte fortsätter att identifiera mig med mina upplevelser.

  • Skapad den .

Adress

Drottninggatan 12
753 10 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © 2018 Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Hemsida: www.formfranska.com

facebook_page_plugin