Maktfullkomlighet

Hon blev tidigt avskräckt från att vara den hon var. Istället var det som om hon frågade omvärlden vad som gick hem och försökte styra in sig på det. Eller också slog hon över och förhöll sig maktfullkomligt som om inget spelade någon roll. Ångesten drev henne än till underkastelse, än till övergrepp.

Så var det också när hon fick sitt första barn.

Kontrollen över dottern

Hennes dotter var ett sprakande litet väsen med massor av kontaktbehov, livslust och nyfikenhet. Glädjen och aptiten lyste ur ögonen. Hon förmedlade en kärlek som var lika storslagen och påtaglig som himmel och jord.

Men mamma var kallsinnig, sa nej. Oftast. Även om hon ibland sa ja och ingav hopp om samspel, acceptans och tillhörighet. För det mesta gällde kontroll och förtryck. Hon var inte en mamma som utforskade verkligheten, hon bestämde hur den var, hur det fanns faror överallt, hur det gällde att hålla koll, inte öppna upp, inte möta upp utan hålla igen och emot, inte tro något – framför allt inte någon annan, inte ens lilla Lena.

Hon var en mamma med desperationsutbrott, rusade mot väggen som en tjur mot rött skynke, förbannade sitt liv och skrek ut sitt lidande. Reaktionerna var befogade i hennes perspektiv och inget att ifrågasätta, inte ens när Lena svarade med förtvivlad gråt.

Bortbytt

Det Lena sa gällde inte, det hon ville hade ingen relevans. Hennes kärlek slog slint. Mamma visste bäst och hade aldrig fel.

Mellan varven sa Lena ifrån, slank ur greppet, satte sig på tvären och blev alltmer som förbytt. Hon var ”omöjlig” i mammas perspektiv, ett nytt misslyckande som påkallade mer kontroll!

Till slut gav Lena upp, sa nej till mamma, till sig själv och till livet. Inte så att hon tog livet av sig men så att hon vägrade hjälpa till, såg sig inte som tillhörig, brydde sig inte, glömde det mesta, ljög när det var bekvämast, tog inget ansvar. För henne fanns ingen framtid. Att bygga upp ett liv kom inte på fråga.

Det som gällde var att fördriva tiden så motståndslöst som möjligt, ha en sorts överlevnad, ett pseudoliv utan driv och utan annat mål än förströelse. Hon som person fanns inte längre.

Upprepning

I mammaperspektivet var det ett belägg för Lenas omöjlighet. Visst var mamma berörd och upprörd men vad kunde hon göra?! Hon hade gjort sitt bästa, offrat allt. Innan Lena fanns hade hon ett liv men inte sedan.

Det ”liv” som hon hänvisade till hade utifrån sett varit som en förlaga till det som Lena drivits in i. Mamma hade i mångt och mycket levt som om hon var osårbar. Hon hade tagit vilka risker som helst bara de gav henne uppmärksamhet. Hon levde loppan och fyllde på den vägen tomrum i andra.

Det var det som var ”livet” före föräldraskapet. Varken hon eller pappan fanns där som mogna och närvarande personer. Samspelen blev ett kaos av impulser och reflexmässiga reaktioner där båda ville ha makt och kontroll, inte öppenhet och dialog. Relationen höll inte, hon blev ensam med Lena trots sin dröm om familjeliv. Hon ville så hjärtans gärna ge sin dotter det hon själv inte fått.

Sårbarhet

Misslyckandet ökade hennes känsla av sårbarhet. Eftersom hon inte hade sig själv fanns inget annat sätt att hantera den än kontroll, att säga nej och krympa reviret så att det blev hanterligt.

En gång i världen hade hon varit ett med sig själv. Det hade smärtat så mycket att hon vänt sig själv ryggen för gott och sagt sig att aldrig mer tro något. Ett beslut som var glömt och akterseglat för längesen. Det enda vittnesbördet som fanns var att hon inte ville blicka inåt-bakåt för att hitta sig själv bortom pålagrade erfarenheter och fördomar.

Följden var att hon kände sig som ingen och som tvungen att upprätthålla en mask av maktfullkomlighet. Det gjorde att hon aldrig kunde se och ta emot Lena och hennes kärlek. Hon gjorde också henne till en ingen.

Hon såg inte att det kunde kosta liv att säga nej på ett maktfullkomligt sätt. Det kunde kosta liv att vara livrädd.

  • Skapad den .

Adress

Drottninggatan 12
753 10 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © 2018 Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Hemsida: www.formfranska.com

facebook_page_plugin