Villkorligheten och flocklivet

Villkorlighet är livets signum. Vi överlever och lever beroende på hur vi sköter oss, hur vi klarar av omständigheterna. Oavsett hur de ser ut behöver vi möta upp och göra vårt bästa. Det kan kännas alltifrån stimulerande till förintande. Inte bara kännas. Det kan vara alltifrån livgivande till dödligt. Livet är sårbart.

Att gå i flock och skapa ett samhällsliv är ett sätt att hantera sårbarheten.

Flocklivet

Det utmärkande för samhällslivet är att göra livets villkor tydliga och att vägleda oss i hur vi bäst möter upp för att klara oss.

Det är utan slut. Allt vi kommer på via vårt skapande, utforskande och arbetande väcker nya frågor som kräver nya svar i form av tankegångar och omsättningar i praktiken.

Vi bygger allt större och alltmer intrikata system som hjälper oss. De får namn som infrastruktur, näringsliv, utbildningsväsende, sjukvård mm. Vi bygger och rustar oss för att ta hand om känt och okänt.

Men det är till ett pris. Tillvaron blir allt svårare att överblicka. Den kan till och med bli direkt kaotisk som nu med bland annat flyktingströmmarna som söker livsmöjligheter. De söker det självklara men ändå finns inte matchande möjligheter där, förberedda och tillgängliga.

Beroendet mellan oss ökar, trängseln ökar, kraven ökar. Vi kan uppleva att det egna livsrummet blir hotat och slå över i att bekämpa varandra istället för att i välfärdens tecken värna om allt liv.

Vårt ansvar

Mycket hänger med andra ord på våra reaktioner som kan vara alltifrån krigiska till samvetsömma. Vi har valmöjligheter som vi styr över.

Åtminstone i princip. Vi kan misstro resurserna och uppfinningsrikedomen och sitta fast i skräck och desperation. På den vägen drivs vi till flykter och andra försvarsåtgärder där inget utrymme finns att tänka efter och vara kreativ.

Är vi drivna på det sättet, väljer vi inte. Val förutsätter utrymme att stanna upp, identifiera alternativa lösningar, analysera dem beträffande konsekvenser och fatta övertänkta beslut.

Är vi drivna blir det som det blir. Då är vi offer för reflexmässiga reaktioner på omständigheterna. Vi är nickedockor, än passiva och till lags, än aktiva och rebelliska.

Att stå fri

Alternativet är att stå fri, att göra val och ta eget ansvar.

Så länge vi är en eller annan typ av nickedocka blundar vi för vår egen betydelse och smiter från ansvaret för våra egna reaktioner.

Det kan vara väldigt frestande, vi kan vara så rädda och så dåligt rustade att ta ansvar. Men både vi själva – och flocken eller samhället – behöver att vi ser vår egen betydelse och tar ansvar för vår egen utveckling bort från nickedockan.

Samtidigt är utmaningarna övermäktiga. Ingen kan ensam komma till rätta med hot som klimatförändringar, överbefolkning, maktgalenskap och annan svekfullhet.

Vi har egentligen inte råd med att en enda av oss förklarar sig betydelselös och värdelös och håller sig kvar som nickedocka. Trots att glaset verkar halvtomt behöver vi se det som halvfullt för att orka ta upp kampen.

  • Skapad den .

Adress

Drottninggatan 12
753 10 Uppsala

Kontakt

Tryck här för att Maila!
eller ring 0737-19 08 27

Medlem i

Sveriges Psykologförbund Psykologföretagarna

Copyright © 2018 Guide i psykologiska frågor, Maj-Britt Lindahl. All rights reserved unless otherwise stated.

Hemsida: www.formfranska.com

facebook_page_plugin